Jag älskar min hund Tyra. Hon är en bråka, som inte riktigt vet nånting just nu:) Hon LUKTAR och nosar som en jävla galning, hon vill smaka på alla lukter som finns, vilket gör henne rätt okontaktbar.

Just nu är hon inte speciellt spökig, hon är inte rädd eller så. Nu är hon bara trottsig, hon liksom hör oss inte, hon går runt och luktar och tuggar i sig SNUSK alltså bajs, möss, jord och döda saker.

Ja, det är tur att man vet om läget, att dom faktiskt är såhär, och att det hör till OCH att det går över. Så det känns okej. Man blir liksom lycklig de gånger hon lyssnar:)

Och på nått vis får man alltid nytt hopp, alla veckor är olika. Ibland är hon rädd och skäller på allt, ibland sover hon och är bara trött, ibland är hon bara trottsig och ett monster. Och de få dagar som är lite "normala" känner man hopp och lugn och hinner liksom få ny energi tills nästa dag, som kan vara tvärtom.